Välj en sida

 

File:Ernst Josephson photo.jpg

Ernst Abraham Josephson, född 1851 i Stockholm, död  1906 i Stockholm,var en svensk konstnär, målare och poet. Ernst Josephson föddes 1851 i Stockholm i ett judiskt borgarhem. Fadern var Semmy Josephson, bror till teatermannen Ludvig Josephson och tonsättaren Jacob Axel Josephson. Vid 16 års ålder började han på Konstakademien, där han studerade 1869-76. Därefter följde studier i bland annat Paris och Nederländerna. Redan som tjugoåring deklarerade han i ett berömt uttalande: ”Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö”

Josephson nådde stora framgångar som konstnär. År 1876 fick han en kunglig medalj för målningen Sten Sture den äldre befriar drottning Kristina av Danmark ur Vadstena klosterfängelse.

Efter genomgången kurs vid Konstakademien for Josephson 1876 utomlands, till Italien och Holland, där han kopierade mästare som Rembrandt, Frans Hals och Tizian. Det stora genombrottet kom i Paris efter 1879 med några lysande porträtt av kamrater och vänner…”

 

”Privat gick det dock inte lika bra, och han råkade ut för en rad personliga tragedier. Han drabbades redan i unga år av syfilis. Kärlekslivet blev olyckligt och kanske värst av allt: hans mästerverk Strömkarlen (som målades i flera versioner under 1880-talet) –( bild nedan vår anm) refuserades av Nationalmuseum. Målningen köptes i februari 1893 av en förargad prins Eugen, målarprinsen, som inte bara själv var konstnär, utan också hjälpte många samtida konstnärer ekonomiskt genom att köpa in deras verk till sitt hem på Waldemarsudde. Prinsen lät Strömkarlen få en fast placering och den har sedan dess aldrig lämnat Waldemarsudde. Fadern dog när Josephson var tio år, systern Gelly dog när han var 17 år och den älskade modern dog när han var 30 år, vilket tog honom hårt.

Sommaren 1888 var Josephson utblottad och hade gjort slut på färger och dukar. På ön Île-de-Bréhat i Bretagne ägnade han sig åt spiritism och hemsöktes av religiösa vanföreställningar, där han trodde sig vara Gud och Kristus. Några månader senare togs han in på hospitalet, numera Ulleråkers sjukhus, i Uppsala, där han vistades några månader. Diagnosen var paranoia, vilket idag motsvarar schizofreni. Så småningom flyttade han till Stockholm där två damer vårdade honom till hans död 1906.

Under spiritual trans skapade Josephson visionära dikter och målningar undertecknade med avlidna konstnärers namn. Bland verken finns lyriska och innerliga linjeteckningar och målningar som föreställer själfulla varelser med sorgsna ögon. Några av Josephsons viktigaste verk, till exempel Gåslisa (omkring 1890), liksom diktsamlingarna Svarta rosor (1888) och Gula rosor (1896), tillkom under sjukdomstiden. På 1890-talet fick Ernst Josephson upprättelse som konstnär. Ett par decennier senare skedde ett genombrott för den moderna synen på Josephsons sjukdomskonst, som liksom Carl Fredrik Hills har inspirerat många svenska konstnärer inom expressionismen. Som frisk blev Josephson känd för sina mästerliga oljeporträtt. Sjukdomskonsten domineras av historiska motiv och bilder från sagor och myter.”

Texten ovan kommer från och på Wikipedia. Bilderna kommer från Wikimedia Commons.