Välj en sida

”Vad är egent­ligen friskt och sjukt, undrade min väninna, är inte hinnan mellan dem otroligt tunn? Under en av sommarens långpromenader berättade en väninna om hur hennes mormorsmor spärrats in på mentalsjukhus på 30-talet och aldrig mer kom ut. I  släkten hade det genom åren bittert sagts att det var ett passande arrangemang av maken, eftersom han inlett en förbindelse med en hattmodist.

Min släktforskande väninna hade fått läsa journalen och där stod att mormorsmodern vid inskrivningen verkligen var ”mkt förtviflad” – men också att det var andarna som hämtat hennes make.Nu skulle ju vem som helst kunna börja prata om andar i ett sådant läge, men det är klart att det inte lät helt friskt. Vad är egent­ligen friskt och sjukt, undrade min väninna, är inte hinnan mellan dem otroligt tunn?

Jag tänkte på det där samtalet när jag i helgen sträckläste Karin Johannissons nya bok ”Den sårade divan”. Var helst ni stöter på något av denna skarpsynta idéhistoriker ska ni stanna till och läsa eftersom man alltid får veta något nytt om allas våra psyken och kroppar. Den här gången har Johannisson skrivit om galenskap och kreativitet utifrån tre kvinnliga konstnärer som under långa perioder var intagna på Beckomberga.”

Texten ovan är inledningen på en intressanta artikel av Åsa Bäckman: En smärtsam läsning om kvinnor och tvångströjor i Dagens Nyheter 17/9 2015. Läs hela genom att klicka på länken !