”1931 bytte hospitalet namn till Ulleråkers sjukhus och blev ett mentalsjukhus. Det låg då en bit utanför staden och både patienter och personal bodde innanför murarna.Sjukhuset var i stort sett självförsörjande och allas arbete behövdes för att hålla anstalten igång. Det fanns väv-, spinn-, och sysalar, snickeri, bageri, borstbinderi och bokbinderi. Arbetet ”befrämjade hälsa och höll tankarna borta från den egna sjuka tankevärlden”, framhöll sjukhusledningen. Den som ansågs ”samhällsomöjlig”, ”hade egenheter i tal och uppträdande”, ”var omoralisk och omöjlig att påverka”, kunde tas in på sjukhuset.”

Citatet ovan kommer från den intressanta artikeln Ulleråkers historia. Klicka på länken för att läsa hela artikeln !