”Kräftfisket i insjöar i augusti, före kräftans lektid, har varit en svensk lantlig tradition (följt av kräftskiva). I de delar av landet där den nordamerikanska signalkräftan satts ut, har flodkräftan utrotats på grund av att signalkräftan kan vara bärare av kräftpest. Även smittade redskap och båtar har bidragit till kräftpestens spridning. Kräftor är nattaktiva och fångsten sker därför nattetid.
De vanligaste fångstredskapet är mjärde som agnas med fisk så som mört, brax och panka. Mjärden sänks ned i vattnet kvällstid från en roddbåt och vittjas ett par timmar senare. Ibland vittjas burarna två gånger per natt, första gången tidig natt och andra gången tidig morgon. Andra redskap som kan användas är agnade sänkhåvar. Det går att driva in kräftor i fällor med ficklampa, men detta anses oetiskt av många kräftfiskare.
Före år 1994 var det reglerat i Fiskeriförordningen när kräftpremiären skulle starta och det var efter första onsdagen i augusti. Ytterligare ett datum som brukar förekomma i diskussionen är andra onsdagen i augusti. Före 1982 gällde fiskeförbudet istället fram till 7 augusti kl. 17:00 och det finns de som fortfarande anser 8 augusti vara det riktiga kräftpremiärsdatumet. I dag finns det inga allmänna regler för kräftfiske i Sverige, men lokala bestämmelser förekommer i många sjöar, till exempel i Vänern.
Efter fångsten ska kräftorna hållas vid liv och hälsa fram till kokningen. Det görs lämpligast i en sump med god vattenomsättning och skydd mot solljus. De bör svältas i minst ett dygn så att tarmen töms. Kräftorna avlivas genom att man släpper ned dem i kokvattnet med huvudet före. För att bespara dem eventuella plågor bör vattnet hållas aggressivt kokande ända tills alla kräftor ligger i vattnet. Av samma anledning bör man inte tillsätta för många kräftor till kokningen på en gång, eftersom vattentemperaturen då hastigt sjunker.” Texten ovan och bilden kommer från Wikipedia.
