”Weigel tycks ha större tilltro till denna moraliska och pedagogiska terapi än till bad och kräkmedel, att inte tala om svängmaskinen, som han finner användbar endast som straffredskap. De eljest förekommande tvångsmedlen var minskade matportioner, tvångströja och inlåsning med eller utan försatta fönsterluckor, men inte kedjor eller prygel. Danvikens dårhus sådant det beskrives av Weigel hade enligt samtida begrepp redan blivit ett sjukhus.”

Citatet ovan kommer från den långa och intressanta artikeln Danvikens Dårhus på Släktforskarbloggen. Klicka på länken och läs mer på den innehållsrika och intressanta bloggen