Välj en sida

Luciafirandet var förr en viktig högtid, med en hel del förberedelser. Det började med att personalen träffades för att stöpa ljus innan luciadagen. På varje avdelning fanns en stomme till en luciakrona. Man fick ge sig ut i skogen och plocka lingonris, och klä luciakronan med det. Luciakläderna bestod av nya vita patient-nattlinnen från tvätten, som man lagt undan i en låda på vinden. Dessa skulle tas ner och strykas. Om det inte fanns nattlinnen kunde man göra kjolar av lakan och ha vita blusar till.

Lucian hade kronan med lingonris och levande ljus och ett rött band som skärp, tärnorna glitter i håret och runt midjan. Oftast var det den yngsta anställda som fick vara lucia. På bilden ovan  från 1910-talet ser dock inte lucian så ung ut. Stjärngossar verkar inte vara ”uppfunnet”, skötarna verkar vara utklädda till bagare.

Man började lussa vid 5.30-tiden på luciamorgonen. Då hade nattpersonalen väckt alla patienterna, som låg kvar i sina sängar. Luciatåget bestående av personal gick runt på avdelningen, till alla patienter, både på stora salar och på enkelrum, och sjöng ”Natten går tysta fjät” osv.  Efter att man sjungit blev alla patienter bjudna på kaffe på sängen, lussekatt och pepparkaka.

Avdelningspersonalen kunde också ha i uppdrag att ”lussa” någon annan stans. Avd 33:s personal gick till en av läkarna, och avd 2:s personal gick för att lussa hos läkarkandidaterna som bodde i samma hus som arbetssalarna /terapin var (den sk 10:an). Några gick till manskolonierna, eftersom det där bara fanns manlig personal.Efter det samlades personalen och drack luciakaffe tillsammans. Då kom också nattpersonalen, som sedan skulle hem och sova. I samband med lucia hade all personal på sjukhuset också en stor gemensam luciafest i Festsalen. Då var det luciatablå, med sång och diktläsning, och kaffe med lussekatter och pepparkakor. Där deltog också personalens familjer.